Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

Ny forskning

Frågor till Nils Kirsten

Nils Kirsten är doktorand vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Han har lärarexamen i svenska och naturkunskap med inriktning mot gymnasiet. Efter lärarexamen arbetade han som gymnasielärare i några år innan han påbörjade forskarutbildningen.
 

Vad arbetar du med nu?
Jag arbetar med en avhandling som handlar om lärarfortbildning och dess betydelse för läraryrket. 2015 slutförde jag en studie som jämförde Skolverkets fortbildningsinsatser från 1990-talet till idag, vilken visar stora skillnader i hur lärarfortbildning och skolutveckling har hanterats över tid (länk till artikeln, se nedan). För närvarande studerar jag hur en av insatserna, Läslyftet, hanteras lokalt på sex olika skolor.

Du har tidigare arbetat som lärare. Vad var det som fick dig att börja forska?
Jag gillar att lära mig nya saker och då är ju en forskarutbildning lockande. I mitt arbete som lärare väcktes också många frågor som jag saknade svar på, till exempel om hur olika sätt att lägga upp undervisningen påverkar eleverna. Jag funderade också över lärares möjligheter att utveckla sina kunskaper om den typen av frågor. Många av mina lärarkollegor uttryckte att man ville ha mer lärarfortbildning, samtidigt som man ofta var kritisk till de insatser man deltagit i. Lärares lärande verkade alltså vara en komplex fråga som jag nu har möjlighet att utforska i mitt avhandlingsarbete.

Berätta mer om din studie om Läslyftet. Kan du säga något om syftet med denna studie?
Läslyftet är en ambitiös fortbildningsinsats med intentionen att utbilda över 30 000 av Sveriges cirka 150 000 lärare i grundskolan och gymnasiet i läs- och skrivundervisning 2014–2019, samt därutöver också delvis riktar sig till förskola och skolbibliotekarier. De deltagande lärarna ägnar under ett läsår ungefär 5% av sin arbetstid åt Läslyftet. Regeringen har avsatt 362 miljoner kronor för de första fyra åren av insatsen. Enbart omfattningen av denna insats gör Läslyftet intressant att studera.

Jag tar min utgångspunkt i resultat i tidigare forskning om lärarfortbildning och lärares lärande. Dessa resultat indikerar att insatser som använder kollegialt lärande, i likhet med Läslyftet, är effektiva. Denna forskning lyfter också en mängd inneboende hinder i läraryrkets karaktär som gör det svårt för lärare att utveckla sin undervisning, även vid genomtänkta fortbildningsinsatser. Ett exempel på ett hinder är att undervisning är en komplex verksamhet som kräver att lektioner inrutas i många rutiner för att fungera. När rutinerna förändras skapar det lätt både oordning och motstånd hos lärare och elever. Ett annat exempel är att lärare oftast har alltför liten insyn i varandras klassrum, vilket försvårar lärande med utgångspunkt i undervisningspraktiken.

Då Läslyftet är organiserat så att lärare i olika ämnen genomgår fortbildningen tillsammans blir det också intressant att undersöka hur fördjupade samtalen blir när lärarna inte har ett gemensamt ämnesinnehåll att utgå ifrån.

En annan central aspekt av lärarfortbildning är relationen mellan det externt föreskrivna och den lokala praktiken på skolor. Alla fortbildningsinsatser behöver finna sätt att balansera dessa krafter så att lärare tar del av förändringsidéer utifrån samtidigt som lärares erfarenheter och övertygelser om vad som utgör god undervisning ges utrymme.

Vilken betydelse hoppas du att din studie ska få för lärare och deras undervisning?
Min förhoppning är att kunskap om fortbildningsinsatser och lärares lärande kan bidra till att lärare ges bättre stöd i sin yrkesutövning. Kanske kan lärare även få några bitande argument mot mindre genomtänkta insatser. Kunskap om detta är med stor sannolikhet även relevant för lärarutbildningarna.

Länk till artikeln


Tre frågor till Maria Hedefalk

Maria Hedefalk berättar om forskningsartikeln Barns möjligheter att utveckla en kritisk handlingsförmåga. En studie av meningsskapande i förskolans praktik i Utbildning & Demokrati. Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik 2015, vol. 24, nr 2, s. 73–90.

Maria läste till förskollärare på Uppsala universitet och tog examen 1996. Hon har arbetat inom förskolans värld som förskollärare, pedagogisk utvecklare och föreståndare. Maria har också arbetat som kvalitetsstrateg i Uppsala kommun. Under tiden har hon också hållit kontakten med universitetet genom att läsa fristående kurser, skrivit uppsatser och så småningom även doktorerat. Maria arbetar nu som lektor i didaktik och undervisar främst på förskollärarprogrammet på Uppsala universitet. Som lektor försöker hon också hinna med forskning och delta i spännande projekt.

Sammanfattning av forskningsartikeln

Maria Hedefalk undersöker barns möjligheter till meningsskapande i förskolan. Observationer och analyser av barns och lärares interaktion öppnar möjligheter för forskare att undersöka hur kritisk handlingsförmåga praktiseras under aktiviteter som till exempel morgonsamlingen. För att utveckla en kritisk handlingsförmåga, menar Hedefalk att det är viktigt att pedagogerna skapar utrymme för förhandling i den dagliga verksamheten. I artikeln visar Hedefalk hur pedagoger kan skifta fokus kring konflikter och ”bångstyriga” barn, det vill säga att meningsskiljaktigheter i sig kan ge möjligheter för att arbeta med barns kritiska handlingsförmåga och förhandling kring lekregler.

Du skriver om yngre barns kritiska handlingsförmåga. Hur och när skulle du beskriva att barn i förskoleåldern visar en sådan förmåga?

I mitt empiriska  material fanns det inte många tillfällen där barn handlar kritiskt. Flest situationer observerade jag under barnens ”fria lek”, där de ställer sig kritiska till lekreglerna på förskolan. Det finns också ett tillfälle under en samling där det blir möjligt för barnen att handla kritiskt. En sådan möjlighet för barnen att agera kritiskt inträffar när en idé om att agera på ett visst sätt ställs mot en annan idé om hur det ska gå till. Ett exempel från min empiri är under samlingen där barnen själva får avgöra om de tycker att det är rimligt att slå ihjäl en mygga eller om det är mer rimligt att svepa bort den. I situationen finns inget rätt svar, utan barnen måste själva avgöra vad de tycker är rätt. Det är ju inte ovanligt att läraren talar om vilken handling som är rätt enligt hens moraliska värdering. I den beskrivna samlingen är det två lärare som föreslår olika sätt att handla på, varför det blir möjligt för barnen att välja en handling framför den andra. Det ”kritiska” i barnets val mellan det ena sättet framför det andra är just att barnet kan välja, och gör det. Det som blir intressant för läraren i en sådan situation är att förvalta denna möjlighet till en lärsituation där barnets agens hamnar i fokus.

Du skriver att vi behöver få mer forskning om hur barn utvecklar en kritisk handlingsförmåga. Vilka slags studier tror du skulle kunna gynna en sådan forskning?

Jag tror att det behövs praktiknära forskning där man studerar barn i handling. De flesta studier inom området hållbar utveckling är teoretiska, så det behövs allmänt mer forskning som undersöker vad barn upplever i praktiken. Forskare har beskrivit en mängd spännande tankar om hur undervisning bör gå till för att barn ska kunna utveckla en kritisk handlingsförmåga men nu är det dags att vi undersöker detta ur ett barnperspektiv. Alltså att vi studerar vad barn upplever och den mening som skapas när barn interagerar i praktiken.

Det svåra är nog att se dessa tillfällen och stanna upp och använda dem. Jag fick ju leta noga i min empiri för att hitta situationer där barn handlar kritisk dvs när något ställs mot något annat. Att upptäcka dessa tillfällen i vardagen, precis när det händer är nog ännu svårare. I min forskning har jag synliggjort hur det kan se ut då till exempel barn är oense hur en lekregel ska tolkas, eller om det är rimligt att döda en insekt eller inte. Jag hoppas på att lärarna kan utveckla verktyg för att se dessa situationer och att de på så vis hittar tillfälle att stanna upp och visa för barnen att här tänker vi på olika sätt och har idéer om olika lösningar. Ett annat sätt att se på saken är att lärare planerar in situationer där barn måste värdera och göra val. En duktig didaktiker är ju medveten om sin val och här skulle jag vilja se fler lärare som väljer att lyfta värdefrågor så att barn får en möjlighet att utveckla sin kritiska handlingsförmåga.

Om din artikel skulle användas på en fortbildningsdag för förskollärare, vad skulle du vilja att de tog med sig till sin vardag i förskolan?

Jag har ju blivit väldigt intresserad av de barn som säger emot. Plötsligt har dessa barn ett värde, då de ställer det sagda mot något annat. Forskning visar att barn i förskolan sällan säger emot eller utmanar det läraren eller det barngruppen säger, varför de barn som vågar blir jätteviktiga att studera i den specifika situation som de befinner sig i. Att uppmuntra olika röster och att synliggöra dessa, så att barnen djupare kan gå in i frågor tycker jag är något som lärare kan ta med sig hem från en fortbildningsdag. Detta är svårt! När konsensus råder känns det som att man har lyckats och alla är nöjda. Jag utmanar nu lärarna att istället se utmaningen i en konflikt och som ett sätt att öppna en diskussion. Istället för att lösa konflikterna åt barnen kan konflikten lyftas upp, kanske i samlingen där alla kan vara med och diskutera hur var och en kan tänka. Finns det fler lösningar på problemet? I en sådan strategi sätts barnens tankar i centrum och läraren tar en åskådarplats och mer en roll av att fördela ordet istället för att föra det.

Under en fortbildningsdag i Stockholm som jag deltog i lyfte en lärare fram värdet av att se på undervisning för hållbar utveckling som ett förhållningssätt. Genom att fokusera på barns kritiska handlingsförmåga kan undervisningen genomsyra hela dagen, inte endast en avgränsad aktivitet på till exempel förmiddagen. Den här läraren kämpade med att komma på relevant innehåll kopplat till hållbarhetsfrågor som kunde fungera i barngruppen. Hon kände att det nu finns fler sätt att arbeta med hållbar utveckling som inte behöver begränsas till sopsortering eller kretslopp.  Att utveckla kritisk handlingskompetens inbegriper ju att lyfta fram olika röster och tankar under hela dagen i alla aktiviteter. Hållbar utveckling som innehåll kan därmed ske samtidigt som man arbetar med matematik eller teknik eller vad det nu kan vara.

Läraren har en viktig roll för att möjliggöra för barns kritiska handlingsförmåga genom medvetna didaktiska val. Låt inte dessa tillfällen glida iväg utan försök fånga upp dem och använd dem i en dialog där barnen är delaktiga.